Det har varit mycket musik nu på senaste tiden…
I helgen som var hade Sonisphere intagit Globenområdet för en hejdundrande hårdrocksfestival. Det är så mycket jag vill hurra för det här året och för dessa arrangörer. Jämfört med det totalmisslyckade Metaltown i år måste jag nog säga att det här var himmelriket. Inte nog med att det var nära till ALLT, så kände man knappt av alla människor. Det var även staket mellan den främre publiken och den bakre, vilket minskade på trycket. Sedan kan man ju tacka vädergudarna för att det inte blev ett Sonisphere som förra året (monsunregn hela dagen).
Det var tänkt att vi skulle spendera större delen av dagen i öltälten, då det var helt sjukt bra placerat mitt framför scenen. Det var dock så pass varmt att vi endast köpte en öl vardera, däremot införskaffades desto mer vatten. Drack alkoholfritt för nästan 200 kr.
Dagen började med att vi lyckades se Graveyard (tredje gången gillt denna sommar!), riktiga hillbillyrockers, Mastodon, Arch Enemy med sin ”sångerska”, Airbourne med en påtänd snubbe som sångare/gitarrist och In Flames som roade oss mellan låtarna. Sedan blev det dags för middag och lyssna på Mustasch lite i bakgrunden. Dagen hade varit varm som sagt. Solen stekte och jag hade sakta börjat tappa orken att vara kvar. När solen däremot gått ner framåt kvällen och det började stunda Slipknot återuppstod energin och vi tog oss så långt fram som möjligt innan de skulle börja spela. Hamnade på 3-4 raden från scen, mitt framför Clownens trummor. De placerade en ställning med Paul Greys (basist) overall och mask på. De är lite morbida sådär. Så småningom satte de igång.
Och vilken spelning. VILKEN JÄKLA SPELNING! Inte helt oförväntat blev det röj där vi var. Mycket röj. I över 1,5 timme hoppade man till musiken. Och när man inte hoppade så puttade man tillbaka på snubbarna runtom. Riktigt workout må jag säga. Vi skulle ju prompt stå kvar långt fram också, på gott och ont. Jag har nog aldrig sett så bra på en spelning när jag stått och trängts så mycket. Därför ville jag heller inte backa. Men som sagt, på gott och ONT.
Idag har jag fortfarande stora blåmärken på fötterna och smalbenen, men däremot har jag inte ont längre. Jag hade problem med att knuffa bort två snubbar (de var helt enkelt för tunga) som stod var sin gång på mina fötter. Fan vad ont det gjorde. Men adrenalinet tog över just då och jag kände det onda först dagen efter. Sedan fick man mycket hoppande på fötterna också, men jag hoppade ju säkert på andras skor också. Dåligt att jag hade ballerina på mig bara. Nästa år blir det Dr. Martens all the way!
