På reptilfronten litet nytt…

 Här har vi en (gammal) bild på Gex i sitt ässä. Lite av ett signum för honom. Att klättra helt frenetiskt upp för glaset. Om det går bra? Mjaa.. Men han ger inte upp. När han blir tillräckligt desperat börjar han även klättra med ”baktassarna”, vilket ser riktigt roligt ut. Då är det alltså endast svansen som håller honom uppe. Det tar inte lång tid för honom att krascha ner i sanden, om man säger så.

Jag sitter och reminissar om smala ”unga” Gex. Det sker inte lika ofta längre, att han försöker fly som bilden ovan. Däremot har han blivit betydligt bättre på att fly när han väl är utanför terrariet. He knows which battles to choose. Som gårdagskvällen. Jag sköt upp hans varannan-dag-matning av olja till så sent det bara gick. Endast eftersom jag tycker så synd om honom när jag väl gör det. Han har lärt sig. Direkt när jag tar fram sprutan börjar han åla sig som aldrig förr, och när jag sedan börjar peta runt hans mun kommer pipen som går direkt in i mitt hjärta. Jag släpper honom och han skyndar sig iväg. Det tog drygt 20 minuter för mig att öppna hans mun tillräckligt för att medicinera honom. Dubbla tiden. Pust. Som sagt, han har lärt sig.

Som tack för att jag medicinerat honom, ställde sig den lilla ödlan lite konstigt och plötsligt fick jag en blöt geggklump på täcket. Bajs. Finally. Det var inte mycket, och såg det inte helt normalt ut. Kanske är det det som blockerar? Kanske det börjar lösas upp?

Lycklig över bajs. Har ni hört på maken? :D

To be continued.

Den sjuka lilla ödlan

Jag gick till veterinären med en relativt optimistisk syn idag. Efter att ha pratat med Tobbe i några dagar (stackarn får försöka lugna ner mig vid varje Skype-samtal) kändes det som om det inte fanns någon chans i världen att vi skulle behöva operera på lillen. Och att jag vaknade till en Gex som under natten lagt två korvar gjorde mig ännu gladare. Visserligen var ju dessa små korvar ytterst små, och helt vita av kontrastmedlet han fått, men det var ju ändå bajs (yes i said it Linda!).

Väl hos veterinären tittar hon på honom, konstaterar att han fortfarande väger 60g och magen är enorm. Iväg till röntgen och så får vi vänta en stund på svaren. Hon kommer in i rummet och ser inte glad ut. Kontrastmedlet sitter fast [pekar på "revbenen"] här, men det hårda ligger här nere [pekar på buken]. Hon meddelar mig att det inte ser bra ut, det är nog inte bara en förstoppning. Hon skulle helst vilja öppna upp honom och ta en titt. Men klargör för mig att det finns en stor chans att de trots det inte kan göra något. Jag är snabb och konstaterar att det kan vara förstoppning ändå! Ja, joo, men det är nog en väldigt liten chans. En chans jag är villig att ta, kontrar jag med. Alla andra chanser bör vi ta vid det här tillfället, påpekar hon då. Eftersom Gex är den han är, en aktiv, galen, sprallig ödla låter hon mig ta hem honom. Hon ger mig lite paraffinolja att mata honom med varannan dag, vilket ska sätta igång hans mage. Hon menar att om han inte varit så aktiv just nu skulle hon inte låtit mig gå därifrån, och om han blir det minst ”inte sig själv” ska jag komma in med honom. Hur mycket kostar en operation då? undrar jag. Eftersom reptiler bl.a. är svåra att söva blir kostnaden på minst 10-15 000 kr.

Han är gammal. Han är ju ändå 15 år i år. De lever inte längre än 20 år. Dock hade jag hoppats på att han kanske kunde vara undantaget. Jag har haft honom i snart åtta år. Och såg honom som min egna efter bara några månader.

Det känns helt förjävligt att han kanske inte kommer att klara sig, och att jag inte kan göra något åt det om det inte är förstoppning. Jag vill inte ens tänka tanken att avliva ett djur. Men om han lider finns det ju ingen annan väg. Tills dess ska jag försöka allt jag kan för att göra honom frisk. Matade honom precis dagens dos av paraffinolja, med en liten spruta. 0,1ml olja ska han ha varannan dag. 0,1ml kan låta som lite, men sprutan är stor och han måste gapa stort om jag ska få ner det i halsen. Vi kan ju säga att det inte är så lätt. Speciellt inte när det rekommenderas att man är två, men jag är bara en. En stark och slirig liten rackare det där. Fasar lite inför söndagens matning. Då vet han ju vad som komma skall.

Inte riktigt tid för det här…

Jag har inte riktigt tid för bloggen just nu. Jobbar igen för tiden jag var borta. Och det känns kan jag säga. Jobbar i princip 9 timmar per dag (förra veckan var det dock 10h/dag) och ändå hinner jag inte med allting. Men det är roligt! Det är skönt att känna sig behövd, nu när jag inte har någon att komma hem till. Fast det är ju i och för sig inte sant. Jag har ju Gex.

Gex mår för övrigt lite dåligt. Så pass dåligt att jag tagit honom till veterinären. Så pass dåligt att jag måste göra återbesök idag. Jag är så orolig för honom. Han har en hård klump i magen, antagligen sand som han fått i sig. Men det kan även vara något annat. Han fick lite kontrastgivande till röntgen imorgon. Hoppas det inte är sand impaction, utan bara en lite hård mage. Och hoppas att laxermedel hjälper.

Han har inte riktigt betett sig som sig brukar nu under de senaste dagarna. Kanske beror på att jag tagit ut honom och badat, masserat och grejjat med honom. Han kanske blir lite matt av det. Men annars så äter han inte, och främsta bekymret är att han inte bajsar trots att magen är stor. Han är fjorton år den lille rackaren. Och äldre ska han bli. Om jag så måste betalat flera tusen i veterinärskostnader.

Besök 1:
620 kr för en undersökning
900 kr för röntgen
200 kr för kontrastgivande
Total: 1720 kr